Tjurskallar emellan

– "Idag tar jag båten!" Xperten är rospigg. Tjurskallig rospigg,
– "Visst visst, gör det, men jag vadar idag!" Jag är också rospigg. Tjurskallig.

Xperten försvinner rakt söderut i ett rykande tvåtaktsknatter, jag spatserar iväg åt motsatta hållet, rakt norrut. Direkt uppe vid reven går en Trutta de Luxe till väders i en bågformad slowmotion. Det hela är snyggt, fulländat och jag kan inte annat än skratta. Att den inte vill bita gör inget, dagen är ändå räddad på sitt sätt. Så plingar det till riktigt otäckt i mobilen. Jag kastar mig instinktivt runt och spejar nervöst söderut, ner mot ören. Jodå. Mycket riktigt. Den förbannade Xperten ligger där uppankrad vid yttre spetsen och rörelsemönstret ombord är välbekant och illavarslande. Med krum rygg fumlar han runt med nåt nere på durken, har fanskapet fått fisk nu igen? Har han MMS:at en idolbild på sig själv med en superblänkare bara för att jävlas? Jag förtränger impulsen att gräva fram mobilen och fiskar vidare. Utan glädje, mål och mening, det här fungerar ju inte, jag måste få veta, vad vill den jäveln?! Ner med blixtlås nummer ett, nummer två och nummer tre, mobilen är frigjord, tryck "lås upp" och "visa bildmeddelande".

– JAHAPP... FÖRSTOG´ETT... KLART HAN HAR FÅTT EN!! Displayen visar upp en hånflinande Xpert tillbakalutad på aktertoften med Marlboro Lights och Öring Supreme. Okej, vad göra? Vid sådana här situationer finns normalt två vägar att gå:

1) Vik ner dig och självdö bland spigg och tångruskor.
2) Uttala högt och tydligt ordet "KROSSA" och lev vidare.

Planen står huggen i sten inom tiondelen av en sekund. Låt oss se, rakt österut ligger Åland, och mellan Åland och Sverige simmar antagligen fler än en öring. Bra. Jag vadar österut med fem knops bogsvall runt vadarbyxans övre kant, stannar och lägger ett första tvåhundrameterskast mot grannen i öster. Två vevtag—smack! Fem knop västerut, öring nummer ett planar i vattenytan tills svenska fastlandet dunsar under fiskbuken. Processen görs kort och anmarschen österut återupptas ut till vadarbyxans övre kant. Kast nummer två som i trans, någonstans på vägen dunsar öring nummer två i svenska fastlandet, jag är osäker, det hela är ett töcken, det smäller hela tiden. Men när jag kommit till sans kan jag konstatera att jag klivit rakt ut i ett klassiskt aprilfiske. Förutom två döda öringar var troligen minst fyra stycken ytterligt nära döden—allt inom loppet av några få minuter.

Under tiden har Xperten anslutit och ligger nu uppankrad ute på redden med Marlboron där den ska. Förstrött håller han upp vad som ser ut som en fulldressad laxfluga mot kvällshimlen.
– "Men va´ fan, är karl´n inte klok, det är ju öringrace?!"
Så går det upp för mig, han har rest vidare, Xperten och Marlboron fiskar redan i fjärran vatten. Om bara några dagar står han nämligen utvadad i ett glencheckrutigt skotskt vatten med den fulldressade laxflugan i linändan. Tvära kast, tvärt uppvaknande, men det bjuder jag på. God fisketur, Xperten!