Fiske utan kamera är bland det värsta jag vet. Ingen kamera, inga skrytbilder att lägga på nätet. Kameran ligger kvar hemma. Fan också. Men en stunds pokulerande på solverandan med Xperten och Minken och förtreten är glömd. Vi konstaterar att förhållandena för öring i havet är mariga. Rak frånlandsvind och plattvatten. Det blir flugspö för min del. Paddlar på och fiskar mig upp mot revet. På tafsen sitter en hårvinge som jag fått av 2:an (han har 2 som snabbval på mobilen). Det händer inte ett smackaroo. Drar iland kajaken och vadar ut på revet. Utanför ligger en fotbollsplan med tång och storsten. Fortfarande hårvingen. Inget. Xperten och Minken (jo, det är han, fisketoken som Mikael Engström skrivit spaltmil om) stannar till på redden med båten. Dom har sprätt tvåhundrakronors epoxydrag omkring sig, men inget där heller.
Jag får dom att maka på sig, byter till nån sorts gummibens-streamer-räka som jag fått av Lars-E på jobbet. "Sätt på den här om du haft en följare", har Lars-E sagt. Nu har jag i och för sig inte haft nån följare, men jag har tung respekt för Lars-E´s kunnande. Efter tre hemtag i snöret stramar det upp. Vad är det här, det är ju en fisk?! Den rullar, drar hit och dit och men ger strax upp. Jag plåtar med mobilen, ringer Xperten för att fråga om vi ska ha fisk till kvällen. Inget svar, men hör hur det snackar i viken bredvid. Förstod det, dom drar anekdoter från förr. Jag busvisslar. Det är laxfiske nånstans i Norge i mitten av åttiotalet. Jag skriker. Dom hör inte ett dugg. Jag ger upp, krokar av firren och lägger ut flugan.
Historien upprepar sig. Stramning, drillning, uppringning och ett jävla babblande i viken bredvid. Nu mal Minken på om det sanslösa öringfisket runt Singö på 70-80-talet – omedveten om det sanslösa öringfisket i viken bredvid. Så fortsätter det en god stund, jag har kört fast i en hel hög tångloppeöringar och Minken i öringar från förr. Skrattar för mig själv, selektiv havsöring i havet är faktiskt sant. Och jag kan heller inte låta bli att reflektera över hur mycket vi fiskare pratar om och minns kring fiske, hur viktig dåtid är, alla historier om hur mycket bättre det var förr. Då fiskarna var både fler och större. Det tragiska är att det var bättre förr. Åtminstone vad fisket beträffar.
Morgonen därpå. Verandafrukost, solgass och bleke. Förutom att dra fiskehistorier kan Minken det här med att spå väder. "Idag kommer sjöbrisen före tolv" kraxar han. Jag nickar bifall. Sen följer en dag med gudabenådat öringväder. Måttlig sydost, runt fyra grader i vattnet och lagom skvalp över grundbottnarna. Inte ett liv. Det är ju så här det är i den här branschen nu för tiden. Klockan sexton noll-noll chockar Xperten oss med en rökaröring i raketform. Den hugger på en epoxybit, hoppar som en besatt och vägrar att ge sig, innan den till slut ger sig. Xperten tänder ännu en av påskhelgens hundratals Marlboros. "Nånstans runt tre komma sju" muttrar Minken och har till vår förvåning inte mer att tillägga den här gången. Det stämde på pricken.
Jag får dom att maka på sig, byter till nån sorts gummibens-streamer-räka som jag fått av Lars-E på jobbet. "Sätt på den här om du haft en följare", har Lars-E sagt. Nu har jag i och för sig inte haft nån följare, men jag har tung respekt för Lars-E´s kunnande. Efter tre hemtag i snöret stramar det upp. Vad är det här, det är ju en fisk?! Den rullar, drar hit och dit och men ger strax upp. Jag plåtar med mobilen, ringer Xperten för att fråga om vi ska ha fisk till kvällen. Inget svar, men hör hur det snackar i viken bredvid. Förstod det, dom drar anekdoter från förr. Jag busvisslar. Det är laxfiske nånstans i Norge i mitten av åttiotalet. Jag skriker. Dom hör inte ett dugg. Jag ger upp, krokar av firren och lägger ut flugan.
Historien upprepar sig. Stramning, drillning, uppringning och ett jävla babblande i viken bredvid. Nu mal Minken på om det sanslösa öringfisket runt Singö på 70-80-talet – omedveten om det sanslösa öringfisket i viken bredvid. Så fortsätter det en god stund, jag har kört fast i en hel hög tångloppeöringar och Minken i öringar från förr. Skrattar för mig själv, selektiv havsöring i havet är faktiskt sant. Och jag kan heller inte låta bli att reflektera över hur mycket vi fiskare pratar om och minns kring fiske, hur viktig dåtid är, alla historier om hur mycket bättre det var förr. Då fiskarna var både fler och större. Det tragiska är att det var bättre förr. Åtminstone vad fisket beträffar.
Morgonen därpå. Verandafrukost, solgass och bleke. Förutom att dra fiskehistorier kan Minken det här med att spå väder. "Idag kommer sjöbrisen före tolv" kraxar han. Jag nickar bifall. Sen följer en dag med gudabenådat öringväder. Måttlig sydost, runt fyra grader i vattnet och lagom skvalp över grundbottnarna. Inte ett liv. Det är ju så här det är i den här branschen nu för tiden. Klockan sexton noll-noll chockar Xperten oss med en rökaröring i raketform. Den hugger på en epoxybit, hoppar som en besatt och vägrar att ge sig, innan den till slut ger sig. Xperten tänder ännu en av påskhelgens hundratals Marlboros. "Nånstans runt tre komma sju" muttrar Minken och har till vår förvåning inte mer att tillägga den här gången. Det stämde på pricken.
No comments:
Post a Comment