En vecka i Sydkorea. Styrkedemonstrationer med jaktflyg, tunga arméhelikoptrar och kanonmuller i fjärran. Nordkoreas provsprängningar och raketskjutningar besvaras högt och ljudligt. Men nu är vi ju inte här för att bevaka militära krigsförberedelser. Sydkoreanen i gemen tycks heller inte vara särskilt oroad, livet fortgår. Vi, det är danske Klaus och jag. Klaus tar fram nya flugspön och jag dokumenterar. Till vår hjälp har vi mr. Kang, en ödmjuk man med kunskap om material och böjkurvor som få andra. Och så nye Export Managern Sasha Park (som efter en barrunda omtituleras till Escort Manager).
För mr. Kang är flugspön ekvationer, kombinationer av siffror samlande i en kalkylator men kanske mest i huvudet. För Klaus är flugspön inte siffror och ekvationer, det är ett rörelsemönster från ryggrad till fingertopp. En sak har de gemensamt: förmågan att definiera ett flugspö som både kastar och fiskar. Inte ett spö som kastar 48,5 meter men i övrigt är dött. Eller ett spö som inte duger till nåt över huvud taget. Att se mr. Kang och Klaus jobba är en glädje. Språket är fåordigt, en gest ibland mot en sektion av spöt. Mr. Kang ringer in till Seoul och tidigt nästa morgon ligger den nya spödelen i skuffen på bilen. Vi åker de tio milen ut till den lilla älven. Till testbanan, till laboratoriet där agnarna skiljs från vetet. Under några dagar med tung värme konverterar Klaus och mr. Kang trettio råsamples till trettio potenta fiskemaskiner. Vart jag vill komma? Jo, här hemma i Sverige finns ett utbrett förakt mot produkter från fjärran östern. Det är trams och dumheter som jag tycker vi ska sluta upp med. Och så vill jag varmt rekommendera maten i Sydkorea.
No comments:
Post a Comment