Under min lediga tid cyklar jag ofta runt kors och tvärs. Mil efter mil, som om jag vore nån sorts Tour de France-cyklist. Men nu är jag ju inte det. Nej, långt i från. För att exemplifiera: I förrgår kväll slötrampar jag ett par varv runt kvartet i skumrasket. Tror att allt är under kontroll. Och drämmer rakt in i en vägbom. PANG! Tvärstopp. Bommen kapar mig längs med lårbenen, jag gör en framlänges tre-sextio och landar raklång på rygg. Sen kommer cykeln. Ja, du förstår resten. Och det komiska är att det hela beskådas av en äldre dam med vidhängande golvmopp i koppel. Efter att jag kontrollerat att vitala kroppsfunktioner är intakta ger jag damen en blick – vad fan glor du på? Damen i fråga rafsar ihop koppel och golvmopp, vänder på klacken och ränner hem till synes i panik. Kvar på asfalten sitter jag och undrar vad för sorts tjuvsamhälle vi hamnat i. Laddar upp ett avtryck av vänster lår två dygn senare, plus en bild på en annan och mycket fräck cykel. Vi hörs!
2 comments:
Om jag tar med mig kaffet, bjuder du på lårkaka då?
Såg illa ut Henrik, hoppas du repar dig och snart sitter på sadeln igen.
//Patrik
Hei Henrik.
Godt det ikke endte med benbrudd. Selv brakk jeg armen forrige torsdag(venstre arm - ikke kastearmen). Når det først skal brekkes passer det best på høsten slik at man er i form til våren.
God bedring fra Terje
Post a Comment