25 August 2011

Hararnas sammansvärjning

Under en fridfull och rogivande cykeltur förra hösten stötte jag ihop med en hare som sket i alla former av trafikvett och etikett. Jag var tvungen att väja, brakade in i en vägbom med buller och bång, gjorde en framlänges 360 och drog på mig en lårkaka i världsklass. Bra, tänkte jag då, nu har jag klarat av det där med harar en gång för alla. Men nej då, inte alls. Här om kvällen är jag ute på en cykeltur igen. Och stöter på en sån där nonchalant hare igen. Vis av erfarenheten väjer jag inte nu. Jag bromsar istället. Men kanske lite för mycket. Luftfärden över styret är lika graciös som förra året. Precis som landningen är brutal. Så. Enarmad som jag nu är, har dom här raderna tagit ungefär dubbelt så lång tid som vanligt att plita ner. Jag vill bara säga att harar är ett gäng hänsynslösa skitstövlar som inte har i trafiken att göra – on eller off road. Någon som har ett gevär till salu..?


Innan haren. Allt är toppen.



Efter haren. Inte fullt så toppen.



Efter sjukhusbesök. Tre veckor i gips.

7 comments:

Nicka - fiskebloggaren said...

Illa. Må haren skämmas och för alltid hålla sig till fält, skogar och för cykel icke farbara nejder.

Henrik said...

Så sant. Men jag kanske kan komma över och hälsa på ett par veckor om du behöver en övningsplatta i gips. Då har jag ju nåt att göra.

Stig Torniainen said...

Nästa gång kör du sonika över den och vips har du en massa flugbindningsmaterial.

Henrik said...

Mycket bra förslag! Då blir det tredje gången gillt.

Anonymous said...

Harebra! Tobbe

Terje said...

Et norsk ordtak er: Ingen vet hvor haren hopper. Nå vet vi: framfor Henriks sykkel.
God bedring, Henrik

Nicka - fiskebloggaren said...

Åk över Henrik. Gipsad eller ej. Välkommen!