Eftersläntraren

Det är lördag och det är dagen före den nordliga snöstormen. Vi sitter i skymningsljuset och betraktar havet. Antagligen känner dom av det. Fiskarna, alltså. Dom känner av när det drar ihop sig. Det är tomt på grundvattnet. Evakuerat. Det finns inte en spigg, än mindre någon öring. Sista vändan på revet, eftersläntraren får statuera undantaget. Den tar knappt märkbart, går och knycker tungt i sidled, vänder och vrider sig som en silvervit orm. Slirbromsen tickar sakta, jag får liksom inget grepp om den. När den släpper taget och glider utåt, mot tryggheten i djupare vatten, kan jag bara le. Ett dygn senare mäter man upp niometersvågor i havet utanför.