Bland en hel bröte öringar

Vi är på turistresa. Med start och målgång i Duved. Det bär iväg västerut, över gränsen in i Nord-Trøndelag och sedan söderut till Sør-Trøndelag. Vänster vid Brekken med skrikande däck och tillbaka in i good old Sweden igen och Härjedalen. Vi landar som planerat vid den lilla ån med de omtalade innevånarna. Här lyfter ingen på ögonbrynen över en tvåkilosöring. Till exempel: de två norska kollegor som fiskar före oss landar en hel bröte öringar, däri bland fyra över det magiska tvåkilosstrecket. Men för oss blir det förstås inte fullt så komfortabelt. Vattenföringen är på snabbt nedåtgående och innevånarna i den lilla ån blir allt kinkigare för var minut som går. Ett finger luften eller en tå i vattnet betyder zero aktivitet under en lång stund. Trots det fångar vi fisk – eller Nisse och lokale Lundkvist rättare sagt. Lokale Lundkvist toppar ligan med en på 1,7. Själv hamnar jag i bakvatten. Fel fluga, fel kast, snubbel i videsnår och plaskande flugor på lugnstryken. Och när storöringen till slut suger ner min spent spinner i ett försiktigt slurp, står jag och kliar knottbetten. Knalltorsk.


Låg profil och knästående. Lång väntan. I bästa fall får du en chans.


Nisse tar en stödvila och lokale Lundkvist på alla fyra på andra sidan. Mitt emellan går en öring på uppskattningsvis tre-fyra kilo.


På väg hem stannar vi till i Ljungdalen och leden mot Helags- och Sylmassiven. Vackert så att vi sitter och lipar en stund.


Skönt att vara tillbaka på snö igen.


Gone fishing. Citroen BX Classic halvvägs mellan Ljungdalen och Börtnan.


Hemma igen. Det dröjer inte lång stund innan vi är nere på selet för att kolla läget.