Under sommarens tre tidigare turer med öringturbon Terje har jag missat åtta fiskar, varav en kloss som behandlade spöt som överkokt spagetti. Samtidigt har Terje i vanlig ordning hittat och landat fisk till höger och vänster, uppströms och nedströms, på möjliga och omöjliga ställen. Jag har blivit kölhalad och nerkörd i bottenslammet, ett nervöst vrak. Så vid vår fjärde tur bestämde sig Terje för att agera gillie. Han satt och iakttog, tipsade om flugor, spotade öring, det lärdes ut entomologi, det bjöds på kaffe, finaste choqolade och inte minst – det bjöds på vin på älvbrinken. Men bjuder man på vin kan man knappast titulera sig "gillie". Jag utnämnde Terje till min privata och mer franskklingande "Assistant de Truite". Kan man ha det bättre? Knappast. Terjes franska rehabiliteringsmetod gav resultat. Jag såg åter naturen, vattnet och öringens försiktiga vak. Jag kastade flugan som förr och jag fångade fisk. Jag fäller en tår.
 |
| En kåsa vin vid älven är ett liv i lyx. |
 |
| Dagen gav tre fiskar på 1-1,5 kilo. Två tog en oliv parachute. |
4 comments:
Säg, hyr du ut honom ?
Hehe. Det kan jag tänka mig, men vinet tog tyvärr slut.
Plutselig sank skuldrene hans ned - capsen bak-fram - lette steg gjennom myrene. Et annet menneske - lina føk ut med en selvfølgelighet som en mann med selvfortroende i ørretfiskets kompliserte
univers. Han er der nå - tilogmed alene med de prikkede. Men gjerne sammen igjen.
Jag ser likheter med Lazarus här :)
Post a Comment